Meteorit: En följetong. Del 2.
Här följer andra delen av följetongen “Meteorit”. De verkliga händelserna som ligger till grund för berättelsen kan du bland annat läsa om på dessa webbsidor:
http://sydsvenskan.se/skane/article419457/Meteoriten-ar-hittad.html
http://politiken.dk/videnskab/article668921.ece
2009-03-14
Kära vän!
Kroppen av mannen jag tog livet drog jag till ett närliggande kärr. Det fick tjäna som en sista vila för den arma människan. Han föll i med ett dämpat plask och ska aldrig synas till mer. Det har jag lovats. Nu sitter jag och skriver på den tältplats inte långt ifrån mordplatsen som tillhörde mitt offer. GPS, mobiltelefon och annan teknisk utrustning som jag fann på liket innan jag gjorde mig av med fick följa med ner under vattnet. Det är inget jag behöver längre. Jag är vägledd nu som du vet. Här finns det både sovplats och gott om mat så att jag kan ligga lågt och samla kraft ett tag. Idag har jag värmt en burk vita bönor som jag avnjuter med några skivor vitt bröd under stjärnorna. Det är mycket avslappnande och maten smakar utmärkt. Kan du se mig här ute under den öppna himlen alldeles ensam? Knappast, eller hur? Jag som under hela min levnad bara ytterst motvilligt lämnat storstadens alla bekvämligheter. Men det är andra tider nu och så småningom kommer jag att återvända. Kan jag söka upp dig då? Jag har bott här ute i ungefär en vecka nu och trivs ganska bra men jag väntar på att bli kallad tillbaka till fastlandet så att jag kan fortsätta. Mina svarta stjärnfall som jag skulle beskydda med mitt liv om någon hotade att ta det ifrån mig har jag svept in i flera lager tyg och lagt i botten av min ryggsäck som jag också använder som huvudkudde de få timmar jag sover. Jag har bett dem om order flera gånger men har ännu inte blivit hörsammad. Det gör mig lite rastlös, men jag måste visa tålamod. Jag känner ändå på mig att det ska ske snart. Jag kom just att tänka på hur jag ska göra med de här breven jag skriver! Kan jag lita på dig? Är vår vänskap stark nog? Jag måste fundera lite till. Hur som helst kan jag inte skicka dig något förrän jag är tillbaka i civilisationen igen.
Per Aspera Ad Astra!
Kul att du skriver. Och du skriver bra. Det är beskrivande. Man ser det framför sig. Målande. Lite ordkargt. Men ändå färgsprakande. Det gillar jag. Lycka till med din journalistutbildning. Men glöm inte ditt sprirande författarskap. Det kreativa, som jag ser starkt bevis på här.
Tack för komplimangerna, vännen! Den här formen av skrivande tillåter en att vara lite sparsam och hemlighetsfull om man vill.